|
Den generation av svenska judar som föddes i slutat av 1700-talet kom att bli en del av det svenska samhället på ett annat sätt än deras fäder varit - tolererade gäster, men inte mer. Den nya generationen var samtida med den franska revolutionen och den europeiska upplysningstiden. Många av de mer förmögna judiska familjerna såg till att deras barn fick en modern och tidsenlig bildning. Detta ökade klyftan mellan mer förmögna och fattiga judar, där de rika alltmer började frukta att deras fattigare trosfränder skulle omintetgöra alla försök till integration genom sin gammalmodiga livsstil. I november 1819 grundade en grupp välbärgade judiska ungdomar, Israelitiska Ynglingaföreningen eller som den då hette Israeliticher Jüngling Verein på tyska eftersom detta var den nya, reformerade, generationens föredragna språk framför den gammalmodiga hebreiskan. Föreningen var en pojkklubb för ogifta judiska män över sexton års ålder. Under de första åren fungerade föreningen i första hand som ett socialt skyddsnät för sina medlemmar, där man bland annat såg till att medlemmar som var sjuka fick läkarhjälp och stöd. I övrigt ägnade sig föreningen åt välgörande verksamhet, vilket i första hand betydde att man hjälpte medlemmar i förmögna judiska familjer som på något vis kommit i ekonomiskt trångmål att komma ur detta.
Efter en artikel i Judisk Krönika av Jonathan Metzger |
|||